Varför träna Aikido?
Aikido är inte självförsvar, åtminstone inte så som man vanligen tränar aikido, och det är inte tävling, så man kan inte rangordna sig med hjälp av tävlingsresultat. Det finns inga rekord att slå. Fast det kan ändå vara så att många börjar träna av exempelvis självförsvarsskäl, men slutar efter olika lång tid därför att självförsvaret blev mindre viktigt, man fick andra intressen, osv.
Anledningarna till att man tränar kan vara många och vi skall inte fördjupa oss i dessa utan se på vad man kan få ut för positivt ur träningen. För något gott måste det ju medföra eftersom så många håller på med aikido. Vad är det då som aikido ger?
Motion
Aikidoträning ger en genomarbetning av hela kroppen, vilket stärker kroppens leder, muskler och skelett. Man blir stark och smidig. Det kardiovaskulära systemet tränas inte lika hårt varför man bör kombinera aikido med löpträning.
Endorfiner
Om man tränar någorlunda hårt under längre tid så verkar det som att just detta att alla kroppens delar får arbeta, gör att det frisätts mer endorfin vid aikidoträning än vid många andra idrotter. Ökad endorfinfrisättning ger välbefinnande, psykisk balans, och, tror man, stärkt immunförsvar.
Symmetri
Alla rörelser sker omväxlande på höger och vänster sida. De båda hjärnhalvorna blir symmetriska vad avser styrningen av kroppen. Nyare forskning har visat att det nybildas hjärnceller på två ställen i hjärnan (storhjärnans främre bas och Hippocampus) och att dessa migrerar ut till de platser där de behövs. Till exempel för att reparera skador eller styra nya kroppsrörelser. Nybildandet och migrationen kan ta flera veckor, vilket förklarar varför det sker en gradvis utveckling över tid.
Balans och koordination
Träningen ger bättre balans och kroppskoordination. Andningen förbättras.
Kroppskontakt
Det är sällan vi rör vid andra människor. Undantagen är få: syskon, egna barn, make/ maka och motsvarande. Andra flocklevande däggdjur som liksom vi är rovdjur har alla mycket kroppskontakt med sin flock. Tänk bara på chimpanser och vargar.
Visserligen har vi språket med vilket vi kan beröra varandra, men jag tror ändå att vi alla, precis som primaterna, bär på behov av beröring som inte är sexuell, inte våldsam, och inte rangordnande. Genom aikidoträning får man sådan neutral kroppskontakt som befrämjar ett avspännt förhållande till beröring och andra människor.
Vad man får ut beror av vad man stoppar in
Om man tränar hårdare än vanligt och med rätt sinnelag så uppstår intressanta effekter. Hård fysisk träning bryter ner kroppen som vid vila bygger upp sig igen (och blir starkare än före) och det stimulerar nybildandet av hjärnceller vilket motverkar/häver depressionstillstånd, förbättrar minnet, mm. Man blir faktiskt friskare till både kropp och själ.
Speciellt om man är tränare med omsorg om varje "elev" och dennes välbefinnande och utveckling, anstränger sig att träna varje teknik med varje person på mattan och försöker se och känna efter vad personen i fråga gör för "fel" och hur man kan förbättra teknikens utförande, så kommer man så småningom att utveckla en förmåga att se vaga rörelsemönster, spända muskler, stela leder, olika långa extremiteter, långt under den vanliga varseblivningsnivån.
Till sin förvåning kan man upptäcka att man utvecklat en förmåga att också känna av stämningslägen och sinnesstämningar, en förmåga att känna vad andra känner på ett djupare plan.
Det berättas att Yagyu Munenori, kallad en av alla tiders störste inom stridskonsterna, som gammal man en dag stod ute i sin trädgård tillsammans med sin väpnare. Plötsligt gick Munenori in och var på dåligt humör. Tjänstefolket undrade vad som hade hänt och motvilligt kröp det fram att där ute i sin trädgård hade Munenori plötsligt fått en förnimmelse av fara, vilket ju var helt omotiverat eftersom han och väpnaren varit ensamma i trädgården. Så småningom medgav emellertid väpnaren att han, när han stått i trädgården bakom Munenori, bärande på dennes svärd, tänkt att "så lätt det vore att dra svärdet och hugga ner Munenori".
Vare sig det hänt eller inte så är berättelsen sann i så måtto att man i mer än trehundra år känt till den ökade sensibilitet som kan fås genom lång träning i stridskonsterna.
Spontanitet & intuition
Inom speciellt japanskt strategiskt tänkande, influerat av buddistisk teoribildning har man betonat betydelsen av att reagera på stimuli utan mellanliggande analys och mentala överväganden.
I modernt strategiskt tänkande är det främst flygöverste John R Boyd som uppmärksammar denna direkta reaktion på observation av verkligheten genom att i sin strategimodell, O-O-D-A loopen , markera ett flöde direkt tillbaka till observation från orientering kallat Implicit Guidance & Control.
Mellan attacken och motattacken finns inget mellanrum. Glipan i tid är så liten att inte ens bredden av ett hårstrå får plats (som Munenori säger). Gensvaret kommer helt spontant, harmoniskt anpassat till omständigheterna. Detta tillstånd kan bara nås genom studier och övning.
top of page
