Stavelsen bu finner vi också i bushi som betyder krigare och i bujutsu som betyder krigarens tekniker, rätta handgrepp och metoder för att använda olika vapen och annan utrustning.
I Japan, som var ett klan- eller feudalsamhälle, fanns ingen central skola för krigskonst utan det uppstod hundratals olika skolor, ryu, som lärde ut likartade system innefattande tekniker för pilbåge, hillebard, spjut, svärd, ridning, binda fångar, handgemäng, signalteknik, stridsfältsformeringar, fältarbeten, etc.
Den japanska krigskonsten utvecklades inte på samma sätt som i Europa där den tekniska utvecklingen kom att förändra taktiken, och den öppna debatten och utvecklingen inom vetenskaperna påverkade strategiutvecklingen.
I Europa sprang utvecklingen ifrån de gamla eggvapens- och handgemängs-teknikerna. De blev omoderna och föll i glömska eller omformades till sporter såsom brottning, boxning, skytte, fäktning, orientering, simning, ridning, mfl. Så var det inte i Japan som i tekniskt, militärt och politiskt hänseende var ett efterblivet land fram till slutet av 1800-talet.
I Japan kom de gamla teknikerna att bevaras och omhuldas fram till modern tid, speciellt i vissa kretsar, och särskilt under den starkt nationalistiska och militaristiska perioden i Japan från sekelskiftet fram till och med andra världskriget.
I svenskan har vi uttrycket pennan och svärdet. Japanerna talar på samma sätt om bunbu, som står för penseln/ordet/reglerna/lagarna och vapenmakt/våld. Man ansåg, med rätta får man väl säga, att staten vilar på lagen och våldet, som staten har ensamrätt till, det vill säga rättsapparat och försvar. Bunbu kan också betyda militärakademi eftersom man ansåg att de som skulle utöva våld med nödvändighet måste ges en boklig bildning som en balanserande och modererande faktor.
Stavelsen bu finner vi också i bushi som betyder krigare och i bujutsu som betyder krigarens tekniker, rätta handgrepp och metoder för att använda olika vapen och annan utrustning.
I svenskan har vi uttrycket pennan och svärdet. Japanerna talar på samma sätt om bunbu, som står för penseln/ordet/reglerna/lagarna och vapenmakt/våld. Man ansåg, med rätta får man väl säga, att staten vilar på lagen och våldet, som staten har ensamrätt till, det vill säga rättsapparat och försvar. Bunbu kan också betyda militärakademi eftersom man ansåg att de som skulle utöva våld med nödvändighet måste ges en boklig bildning som en balanserande och modererande faktor.
Stavelsen bu finner vi också i bushi som betyder krigare och i bujutsu som betyder krigarens tekniker, rätta handgrepp och metoder för att använda olika vapen och annan utrustning.
I svenskan har vi uttrycket pennan och svärdet. Japanerna talar på samma sätt om bunbu, som står för penseln/ordet/reglerna/lagarna och vapenmakt/våld.
Man ansåg, med rätta får man väl säga, att staten vilar på lagen och våldet, som staten har ensamrätt till, det vill säga rättsapparat och försvar. Bunbu kan också betyda militärakademi eftersom man ansåg att de som skulle utöva våld med nödvändighet måste ges en boklig bildning som en balanserande och modererande faktor.
Vid tiden för andra världskriget
Har vi i väst bara ett mindre antal ändamålsenliga handgemängstekniker kvar som tränas och utvecklas inom vissa militära förband. I Japan däremot lever teknikerna från 1400 - 1700-talet kvar även om de kanske inte alltid är så effektiva eftersom de utvecklades för en miljö som inte längre finns.
Vad man däremot upptäcker i Japan är att intensiv träning i bergränsade delar av krigarens hantverk kan ha en fostrande och utvecklande inverkan på individen.
