Lean & Lean Product Development

Shoji Kimoto,
Quest for the dawn,
Dougherty Co (1991), ISBN-10: 1878150014, ISBN-13: 978-1878150011.
(253 pages, 228*152 mm)

En gripande bok om Kiichiro Toyodas kamp för att starta personbilstillverkning i Japan.
        Kiichiro var universitetsutbildad ingenjör, son och arvtagare till Sakichi Toyoda, en av Japans stora uppfinnare och grundare av Toyoda Automatic Loom Company.
        Kiichiro var en kreativ och mycket skicklig konstruktör. Det var han som förfinade och gjorde faderns största uppfinningar verkligt användbara. Men han var dessutom en stor entreprenör. Kiichiro var därför oerhört väl placerad för att med hjälp av pengar från familjens mycket lönsamma textilmaskingrupp starta personbilstillverkning.
        Kriget kom emellertid emellan och det blev lastbilar istället för personbilar. Efter kriget kom detta att uppfattas som krigsmateriel-produktion av ockupationsmakten och man var därför finansiellt mycket illa ute.
        Toyotas räddning var Koreakriget som innebar en stor efterfrågan på Toyotalastbilar som hade rykte om sig att vara mycket stryktåliga och pålitliga.
        Först efter Koreakriget kom personbils-tillverkningen igång på allvar och resten är som man brukar säga, historia, men då var Kiichiro redan borta. Grundaren av en japansk bilindustri avled i sviterna av en brusten aneurysm i hjärnan den 27 mars 1952. Han blev blott 57 år gammal men hann med mer och överkom fler svårigheter och hinder än de flesta skulle göra på flera livstider.
        Detta är rekommenderad läsning för dig som är det minsta intresserad av Toyotas produktions- och produktutvecklingsmetoder.

Michael N. Kennedy,
Product Development for the Lean Enterprise, Why Toyota's System is Four Times More Productive and How You Can Implement It,
The Oaklea Press, 2003, ISBN 1-892538-09-1. (254 pages, 235*155 mm)

Michael Kennedy beskriver Toyotas produktutvecklingsprocess i romanform. Man får följa ett team som på en vecka skall ta fram räddningsidéer för ett företag som en gång var branschledande men nu står inför stora problem.
        Varje romankapitel följs av ett kort diskussionskapitel där författaren snabbt sammanfattar, kommenterar och utvidgar. På så sätt blir det riktigt spännande och mer aptitligt än om Toyotas produktutveckling enbart beskrivits i torra facktermer.
        För naturligtvis är det hos branschledaren Toyota som svaren finns. Toyota har 80% effektivitet hos sina ingenjörer, skandinaviska stora företag ca 40% och nordamerikanska når bara 20%.         Förbättringspotentialen är alltså enorm, men för att utnyttja den krävs ett paradigmskifte, det räcker inte att införa nya metoder eller bättre hjälpmedel, och det är detta boken handlar om.
        Michael Kennedy har budskapet: "förändra er eller dö" till amerikansk industri. Han och Dr Allen Ward, University of Michigan, har upplevt enorma svårigheter att få acceptans för fakta. Företagen visar stor motvilja att bli bättre på produktutveckling. Till exempel så är statistiken för GM & Ford är hemsk jämförd med Toyota och Honda. År 2003 var Toyotas vinst rekordstor: 80 miljarder SEK, mer än dubbelt så stor som GM:s och Fords tillsammans.
Toyotas produktutveckling vilar på fyra hörnstenar.

Chief engineer - Bilprojektet leds (ägs) av en chefsingenjör som har entrepreneuregenskaper och fattar de avgörande besluten vid integrationspunkterna (milestones). Chefer fungerar som lärare för underlydande.
Set-based Concurrent Engineering - Man ligger kvar med många alternativt sent. Man använder egenskapsdiagram enligt Stuart Pugh. Milestones är systemintegrationspunkter vid vilka antalet alternativ minskas.
Responsibility-based Planning & Control - Planeringen trycks ner på dem som utför arbetet.
Expert Engineering Workforce - ingenjörer belönas för att vara goda ingenjörer inte administratörer. Till skillnad från svensk (och amerikansk) industri finns fortfarande en hierarki baserad på teknikkunskap.

Toyotas paradigm och bokens beskrivning av den är mycket intressant och slående är hur mycket som är gemensamt med DPD, Dynamic Product Development. En metod, eller tankesätt och attityd, som utvecklats och beskrivits av professor Stig Ottosson i mängder av vetenskapliga artiklar och i en lärobok på svenska. Men DPD går längre ner, är mer finmaskigt än Toyotas metod som ligger högre organisationsmässigt. Jag menar att de två enkelt kan förenas och stärka varandra genom att den förenade metoden täcker större område.

Durward K. Sobek & Art Smalley,
Understanding A3 Thinking: A Critical Component of Toyota's PDCA Management System
(Hardcover), Productivity Press (12 Mar 2008), ISBN-13: 978-1563273605,
(184 pages, 231*155*15 mm)

En liten bok med mycket onödig text. Precis som amerikanska management-böcker brukar vara.
De tre grundformerna av A3-rapporter avhandlas med exempel och övningsuppgifter. Kvintesensen är att rapporter skall vara kortfattade och sakliga utan onödigt bjäfs och precis det får man om utrymmet begränsas till en A3.
I slutet av boken får vi reda på att sedan laptop-datorerna gjorde sitt intåg på Toyota i mitten av 90-talet så skriver man gärna rapporter på en, två eller tre A4. Så var det med den saken. Nå, skall du köpa boken? Kanske om du känner dig väldigt osäker på rapportskrivning, men inte om du redan skriver kortfattat och klart. Då har du inga problem med att migrera till A3-formatet.

John Seddon,
Freedom from Command and Control: A Better Way to Make the Work Work, (Paperback), Vanguard Consulting Ltd, 2003, ISBN 978-0954618308, (300 pages, 226*156 mm)

John Seddon är psykolog och har intresserat sig för i huvudsak call-centers och liknande serviceinrättningar. Vad han funnit när han applicerar tänkandet bakom Toyotas produktionsmetod (TPS) på serviceinrättningar är oerhört intressant och lärorikt.
        Seddons observationer applicerade på alla slags organisationer som utför någon form av service (konsulter, banker, sjukvård, mm) kan ge miljardvinster genom att dagens slöseri tas bort.
        Chefer mäter fel saker, styr på fel sätt och med fel mål, och saknar ofta kunskap om hur det värdeskapande arbetet går till. Högre chefer skall äga processerna, enligt Seddon, och de som utför det värdeskapande arbetet måste få styra och experimentera med hur de löser uppgiften. De måste få tillräckliga resurser (kunskaper, mm) för att i ett svep och utan uppehåll eller dröjsmål lösa uppgiften. Allt måste dessutom ses från kunden, konsumenten, användarens synvinkel.
        Köp och läs på det att fjällen må falla från dina ögon. Du kommer inte att ångra dig.

Michael N. Kennedy & Kent Harmon,
Ready, Set, Dominate: Implement Toyota's Set-Based Learning for Developing Products and Nobody Can Catch You,
Oaklea Press (9 Jul 2008), ISBN 1-892538-40-7, (296 pages, 231*152 mm)

Detta är uppföljaren till Mike Kennedy's Product Development for the Lean Enterprise. Vad har hänt sen sist? Jo nu har Kennedy & Co insett att produktutveckling är en lärandeprocess (kan man läsa om på annat håll på denna webbplats) och att det handlar om att använda den senast vunna kunskapen.
     För att vinna den nya kunskap som behövs så har Toyota skapat ett knowledge management system som verkligen fungerar.
     Det är med dessa nya insikter som hjälten räddar företaget från att styckas och säljas ut.
     Precis som i förra boken har idéerna dramatiserats i romanform och till detta läggs ett par praktikfall som beskrivs på slutet.
     Inte lika bra som den förra boken. Man läser om vad personerna tänker och säger, men inte om vad Toyotas metod egentligen handlar om, alltså vad som är själva grejen. Det får man finna på annat håll. Tveksamt om man bör läsa denna bok. Bättre då kanske att lägga energi på någon av Liker's böcker.

Matthew May,
The Elegant Solution; Toyota's formula for mastering innovation,
Simon & Schuster UK, 2007, ISBN-13: 978-1-184737-027-3, (236 pages, 233*152 mm)

Denna bok ger inget nytt för den som är väl påläst inom området produktutveckling eller, som man nu alltmer säger, innovationsteknik.
        Stilen är slängig, som en copywriter på amfetamin. Allt bra är lean och lean är alltid bra. Boken är skriven för en amerikansk läsekrets med amerikansk kultur och därför missar författaren stundtals poängen med Toyota-idéerna. Ibland serveras rena felaktigheter.
        Men på s 193 träffar författaren rätt när han skriver: So start looking at the world through the eyes of the user. Start listening to the front line.
        Symtomatiskt nog är detta första gången författaren skriver user, annars talas det alltid om customer. Men helt rätt är det att man alltid bör studera system ur användarens synvinkel. Och all produktutveckling bör ha ett användarfokus.
        Även om boken tar sig alldeles på slutet, kapitel 14 är inte så dumt, så kan jag ändå inte rekommendera den här boken.

Clifford Fiore:
Lean Strategies for Product Development: Achieving Breakthrough Performance in Bringing Products to Market (Paperback), Amer Society for Quality (Jul 2003),
ISBN-13: 978-0873896047
(94 pages, 221*152*6 mm)

Det här är ett litet tunt häfte till bok, 62 sidor text + appendix. När man öppnar boken och finner att den skrivits i form av en påfrestande hurtig dialog mellan Ken (säljare) och Brad (köpare) får man lust att lägga boken ifrån sig
Men vilka är Fiores teser? Jo, värdeflöde definieras som ...the information flow from the receipt of thechnical requirements from the customer to the completion of blueprints... En väldig snäv och gammaldags syn på produktutveckling.
Vidare säger Fiore att Lean Product Development (LPD) kännetecknas av

value in the eyes of the customer,
elimination of waste,
the value stream,
flow,
work on what's important,
concentrate the work,
leverage knowledge.

Den sistnämnda lär innebära att man använder lämplig nivå av expertis, lär sig så mycket man kan , och fångar in den kunskap man har. Således ganska långt ifrån vad vi idag förstår med LPD, åtminstone i Sverige. Boken rekommenderas inte.

Morgan, J. and Liker, J. K.:
The Toyota Product Development System: Integrating People, Process and Technology,
(Hardcover), Productivity Press (25 Mar 2006),
ISBN-13: 978-1563272820. (400 pages, 231*152*25 mm)

För många är detta standardverket om LPD. Boken bygger på Morgans avhandling som handlar om en jämförelse mellan utvecklingen av body-in-white hos Toyota respektive Ford Motor Company. Boken handlar därför ganska mycket om karossutveckling och bara om hur Toyota utvecklar bilar. Precis som titeln antyder.
    Detta har både för- och nackdelar. Fördelen är man får en bild av hur Toyota utvecklar bilar och nackdelen är att LPD är större än så. Hur bör man göra när man utvecklar andra konsumentprodukter, tjänster, OEM-produkter, osv? Det säger Morgan & Liker ingenting om. Dessutom är inte Toyota bäst på allt.
    Flera saker, som till exempel obeya-rum använde jag själv i projekt före Toyota. I det fallet var vi i Sverige före Japan.
     En styrka med Morgan & Liker är att de beskriver produktutvecklingen som ett sociotekniskt system ur tre perspektiv: människor, processer och verktyg/metoder.
    De två senare är enkla att förstå, men det första, människor, är lite knepigare med tanke på att vi får en för oss främmande kultur (Japan) beskriven genom filtret av en annan främmande kultur (USA). Man kan undra hur mycket som feltolkas och hur mycket som förtigits i kontakten mellan de amerikanska gästerna och de japanska värdarna.
    Hur som helst, boken förtjänar att läsas.

David Mann,
Creating a Lean Culture: Tools to Sustain Lean Conversions,
Productivity Press, 2005, ISBN-13: 978-1-56327-322-3, (224 pages, 251*175 mm)

David Mann har produktionsbakgrund och har skrvit en väl strukturerad och lättläst bok om lean produktion.
    På ett föredömligt sätt förklaras vad standardiserat arbetssätt är och varför det används. Hur arbetet organiseras, hur och varför man använder visuell planering, och mycket annat.
    En intressant slutsats är att Toyota Production System (TPS) och dess efterföljare dels är fulländningen av Scientific Management, och dels är ett instabilt system som måste övervakas och styras i varje ögonblick för att inte falla ner och övergå i ett ordinärt produktionssystem kännetecknat av "firefighting" och andra traditionella problem.
    Boken är väl värd att läsa om du inte är speciellt insatt i produktionsfrågor och vill förstå TPS. Rekommenderas.

Darius Mehri,
Notes from Toyota-land: an american engineer in Japan,
(hardcover), ILR Press, 2005, ISBN 978-0-8014-4289-6. (231 pages, 233*161*20 mm)

Notes from Toyota-land är boken du måste läsa om du är det minsta intresserad av Toyota production System eller Lean Product Development. Darrius Mehri är en ingenjör från USA som arbetade tre år på ett företag i Toyota-gruppen i slutet av 90-talet.
    Mehri beskriver ingående hur det är att arbeta i Japan, hur fackföreningarna fungerar, eller inte fungerar, hur hierarkierna styr, hur alla tjuvhåller på information av rädsla för att bli bestulna på sina ideér, och hur falsk den västerländska bilden är av det påstådda beslutsfattandet via konsensus.
    Vidare beskriver Mehri hur beroende de nyanställda är av sina chefers välvilja för att lära sig utföra sina arbetsuppgifter eftersom Japanska universitet försummar att ge sina ingenjörsstudenter nödvändiga praktiska kunskaper.
    Sammanfattningsvis, detta är en mycket läsvärd bok som du absolut bör läsa. Rekommenderas.

Allen C. Ward,
The Lean Development Skills Book,
1st edition, 2002, Ward Synthesis, Inc. ISBN 0-9727340-0-7. (69 pages 158*197 mm)

Allen Ward har skrivit en och en halv bok. Detta är den hela, den halva är det manus och anteckningar som främst hans elev Dr. Sobek ställde samman och som kom ut postumt 2007.
Detta är en liten tunn bok, bara 69 sidor, men den täcker ett stort område. Språket är precist och kortfattat och läser man på i rask takt riskerar man att missa det viktiga. Man måste läsa långsamt och med eftertanke. Kanske krävs av läsaren en viss erfarenhet av produktutveckling och en förtrogenhet med ämnet för att fullt ut uppskatta den djupa kunskap som dr. Ward förmedlar. Den här boken måste du läsa!

Allen C. Ward:
Lean Product and Process Development,
(Paperback), Lean Enterprise Institute (2007), ISBN: 978-1-934109-13-7. (209 sidor, 280*214 mm)

Den här boken kom ut postumt 2007. Det var en stor förlust för LPD-världen när Allen Ward år 2004 omkom i en flygolycka.
     Al Ward var en intressant person. Han läste in en BA i historia, blev därefter officer i U.S. Army och avancerade till kaptens grad. Utbildad delvis inom U.S. Army Rangers (som nästan är som svenska jägarförband, men ändå…). Al läste in en BSc ME, tog avsked från armén, och blev doktorand vid MIT.
     Forskning inom artificiell intelligens och "automatiserad konstruktion" ledde honom till vad som senare skulle kallas set-based design.
     Efter MIT blev Ward professor vid University of Michigan (UM) som bara ligger ett stenkast från Detroits bilindustri. UM drev ett forskningsprojekt i vilket man studerade Japansk bilindustri och då främst Toyota. Al Ward blev en av de tongivande forskarna i detta projekt, där Al fann, hos Toyota, vad han länge sökt; nämligen ett företag som använder sig av set-based design.
     Efter några år lämnade Ward universitetet och blev företagare, konstruktör och ägare till ett företag som utvecklade och tillverkade specialmaskiner. Här fick Al omsätta sina idéer i praktisk handling.
Al Ward besökte flera gånger Toyota med start 1993 med hustrun Yasuko Ward som tolk. Wards förståelse av Toyota bygger på dessa besök och cirka 100 intervjuer med Toyota-ingenjörer.
     Vad han lärde sig hos Toyota smälte han samman med de teorier om manöverkrigföring och direkt ledarskap samt den träning han fått hos Rangers med signa egna idéer om set-based design. Resultatet beskrivs i boken, och det har slående likheter med en svensk uppfinning, nämligen dynamisk produktutveckling, eller som det heter på engelska, Dynamic Product Development (DPD). DPD har professor Stig Ottosson som upphovsman, också han före detta kapten i armén, forskare, och företagare.
     Ward börjar med att slå fast att produktutveckling (PD) handlar om att designa det framtida värdeflödet. Vidare att PD är en lärandeprocess där det gäller att lära sig snabbare än konkurrenterna. Andra böcker om LPD behandlar ämnet som om det bara handlar om need-projekt, men Ward försöker också täcka in want- och wish-projekt.
     Det gäller att utnyttja tiden till att skapa värde eller användbar/nyttig kunskap (i betydelsen vetande), men kunskapen kan gå förlorad, till exempel vid överlämnanden. Den kan skingras och ibland finns den inte där, som i de fall då man chansar istället för att skaffa sig kunskap före beslutsfattandet. Dessutom skall PD-projektet ledas av en Entrepreneurial System Designer, eller chief engineer som Toyota säger. Ward argumenterar för användandet av trade-off-kurvor och han betonar betydelsen av rytm i utvecklingsarbetet, och mycket, mycket mer. Läs själv så får du se!
     Boken rekommenderas varmt. Detta är obligatorisk läsning.

John Bicheno
The lean toolbox for service systems,
PICSIE Books, 2008, ISBN 978-0-9541244-4-1. (294 pages 177*254 mm)

JOHN BICHENO har samlat en stor mängd olika verktyg som är användbara om man vill skapa och vidmakthålla en lean service av något slag.
Väl att märka skriver Bicheno att: "The classic 'Learning to See' mapping tool is seldom appropriate in Custom environments", vilket är så sant, så sant.
Det mesta man kan önska sig finns med i boken. Har den några skönhetsfläckar? Ja, Bicheno skriver att "Stage/Gate represented a great advance…when it was introduced". Numera vet vi att stage-and-gate metoder är något av det skadligaste man kan ha i produktutveckling. Alvarligare är att Bicheno inte skiljer på 'customer' och 'user' eller 'client'. Det är jämförbart med att inte tala om stål 1312, aluminium 4120, etc, utan bara säga metall.
I boken betonas systemtänkande och därmed sammanhängande mål, flöden och händelser. Däremot behandlar Bicheno inte de ansamlingar (kapital, råvaror, kunskap, etc) som ger upphov till flöden. Feedbackloopar som ju är väsentliga för ett välfungerande system nämns bara i förbigående. Sammantaget är boken en faktaspäckad sammanställnig av lean-metoder som närmast kan liknas vid en uppslagsbok. Rekommenderas!

Dantar P. Oosterwal
The Lean Machine: How Harley-Davidson Drove Top-Line Growth and Profitability with Revolutionary Lean Product Development,
Amacom (1 Feb 2010), ISBN-13: 978-0814413784. (254 pages, 231*160 mm)

Dantar Oosterwal är nu konsult, men var tidigare produktutvecklare i fordonsindustrin. Här fick Oosterwal sin erfarenhet av traditionell produktutveckling.
     När Oosterwal började på ärevördiga Harley-Davidson så gick företaget bra. Man hade något decennium tidigare räddat sig ur en konkurs, och arbetade nu för fullt med att täcka det enorma suget efter motorcyklar. Enkel matematik visade att med nuvarande tillverkningstakt skulle efterfrågan minska efter några år då det uppdämda behovet var tillfredställt och Harley-Davidson skulle behöva krympa sin kostym. Hur skulle man hantera det nya hotet?
     Man letade sig fram till LPD och via James Womack kom man i kontakt med Allen Ward. En annan för oss känd person var Takashi Tanaka som hjälpte till med utformningen av den visuella planeringen av utvecklingsprojekt.
     Oosterwal läste Wards bok från 2002 (veckobrev no 53, 2009). Därefter följde en dialog mellan Ward och Oosterwal som kom att forma den senares tänkande på ett avgörande sätt. Med Oosterwal i ledningen för ett stort omställningsarbete införde Harley-Davidson sin dialekt av LPD. Hur bra blev det? Jo, man blev, beroende på hur man räknar, cirka 4,5 gånger bättre. Inte så illa!
     Boken rekommenderas varmt

Lars Holmdahl:
Lean Product Development På Svenska,
ISBN 978-91-979196-0-9. (341 sidor, 188*250 mm)

Från baksidestexten
Lean Product Development (LPD) kallas den metod att utveckla nya bilar som man från väst har uppfattat att Toyota använder och som man anser ligger bakom Toyotas remarkabla framgångar. Toyota är inte bara världens största biltillverkare, man gör också större vinst än alla de övriga tillsammans.
    I ett försök att förstå det japanska undret upptäcktes LPD av forskare vid MIT. Det var med denna kunskapsgrund som motorcykeltillverkaren Harley Davidson ställde om sin produktutveckling efter mönster från Toyota, och blev 4-5 gånger effektivare.
    Det var amerikanska forskare och konsulter som startade utvecklingen, men det är i Sverige som den tagit fart. Mycket i den svenska kulturen gör oss väl lämpade att använda LPD. Flera svenska företag har upplevt betydande förbättringar. Men ännu har ingen tagit till sig "hela paketet". Och det är synd. För det är i applicerandet av tankesättet, eller filosofin om man så vill, och införandet av alla de delar som är LPD, som de verkligt stora vinsterna ligger.
   Du beställer boken här www.larsholmdahl.com

Katherine Radeka,
The Mastery of Innovation: a field guide to lean product development,
CRC Press, 2013, ISBN 978-1-4398-7702-9. (245 pp, 241 x 162 x 21 mm)

I had expectations, but this book is rooted in beliefs in waste reduction, and the stressing of the customer, not the user, etc. In short a linear world.
There are lots of examples, one after the other, of companies that have embarked on the "lean" route. The descriptions are to sketchy to be of any real use. It is not sufficient to be told that A did this and the outcome was B. You have to know what the situation looked like, why they did what they did, what they hoped to achieve and why it succeded or not.
I would pass this book by, if I were you. .

Lars Holmdahl:
Visual Management in Lean Product Development,
ISBN 978-91-979196-1-6. (145 pages, 187*247 mm)

From the books cover:
- Make it visible and trust your people, that's what the Toyota Chief Engineer said when asked what their product development was all about. Actually, trust is also the cornerstone of Scandinavian Management; to the extent that I can trust my people I don't have to know all that's happening in the company.
How do you build trust? Well, making information visual is a good start. For example by installing visual planning boards, building project rooms, and project dashboards, relying on simple one-sheet reports for knowledge capture and dissemination, and other visualization tools as presented in this book.
Then strengthening feedback systems, by actually applying Andon, by using knowledge gap management, interface handling, and noise management. And acting upon what you learn.