index

Dynamisk produktutveckling (DPD) är ett system snarare än en process. Man kan till och med hävda att det är en filosofi.
    Klart är att en dynamisk strategi i sig kan inrymma ett flertal olika planer. Och att strategin kännetecknas av flexibel anpassning till skiftande omständigheter.

DPD tumregler
För att vägleda verksamheten kan man använda sig av en samling tumregler som tillsammans bildar en styrande struktur och rättesnöre.
    I DPD finns cirka 29 tumregler som du kan ladda ner som pdf.

Att styra ett DPD-projekt
Låt oss först göra en analogi. Alla äldre stridsflygplan är stabila vilket innebär att man måste tvinga dem att gira. Om man släpper spaken så går de rakt fram, under förutsättning att man trimmat rodren rätt.
    Så är det inte med moderna flygplan som JAS Gripen. De är instabila vilket innebär att de i varje ögonblick i sig bär alla girmöjligheter och därför måste tyglas av datorer för att flyga rakt fram.
    För att ett system skall bli riktigt flexibelt, smidigt, eller agilt, och vara "lätt på rodret", så måste det drivas mot instabilitet vilket leder oss till följande slutsats.
    Ju smidigare, agilare, ett system är desto mer omfattande måste styrningen av det vara. Så är det med Toyota Production System. Det är ett instabilt system som övervakas och styrs av en kader chefer. Skulle styrningen upphöra så faller systemet till samma nivå som traditionella produktionssystem. Precis så är det också med DPD. Utan den finmaskiga styrningen skulle DPD falla till den låga prestationsnivån hos traditionell, statisk produktutveckling.
    Det finns ett teorem från läran om numeriska metoder som säger att för att undvika självsvängning i lösningen så måste upplösningen, eller steglängden, i lösningen överträffa eller motsvara dubbla högsta frekvensen i problemet. I vårt fall betyder det att styrningen måste vara tillräckligt finmaskig och tillräckligt "snabb". Detta blir allt viktigare ju snabbare förutsättningarna ändras.
    I nyproduktutveckling har man alltid instabila villkor och därför krävs i det fallet en tät, snabb styrning. Eller kort och gott: potenta system kräver hård styrning.

DPD tumregler bildar en struktur som påverkar hur arbetet utförs och därför fungerar som en styrning av arbetet "underifrån". (Exempel: 80-20 % regeln uppfattas ofta som "gör 80 % rätt första gången". Det leder till en iterativ attityd till PD och konstruktion som märkbart påverkar produktutvecklarnas arbetssätt.)
    Detta bidrar till arbetets styrning tillsammans med styrningen från planer och traditionell intervention från ledningen via chefer och projektledare, lead engneers, etc.
    Den huvudsakliga styrloopen utgörs av: reported work results - comparison - modification - plans - work, men också, work - reported work results - self-control - work, som bygger på varje individs inre drivkraft och därför är mycket stark, åtminstone i en nordisk kultur.
    Ytterligare styrloopar är: work - reported work results - management - modification - plans - work, och work - reported work results - management - control - work. Det är min erfarenhet att detta effektiva styrsystem, som är unikt för DPD, kraftigt bidrar till att göra DPD till en så effektiv metod.
    Man bör lägga märke till att affärsmöjligheten kontinuerligt påverkar (om man så vill) projektmålet (rörligt mål, icke-stabila villkor). Arbetsresultatet rapporteras kontinuerligt (dagligen, veckovis genom snabba stå-upp-möten, email, dedicerad webbplats, etc) så att reported work results alltid hålls aktuellt. Vilket medger en projektstyrning nästan i realtid.
    En förändring i affärsmöjligheterna kommer därför att snabbt påverka arbetets utförande, speciellt som teammedlemmarna förväntas och uppmuntras att använda sitt omdöme till att ta initiativ.

next