Många företag kämpar med produktutveckling i linjeorganisationen, eller låter enskilda medarbetare delta i många projekt samtidigt. Vilket kan vara mycket problematiskt.
De dynamiska koncepten görs statiska genom att man finner lösningar och väljer hur funktioner skall realiseras. Det är som när man ur ett marmorblock, som i sig rymmer en oändlig mängd statymöjligheter, hugger bort marmor tills bara den staty återstår som man ville åstadkomma. Det är ur informationsteoretisk synvinkel det samma som att kraftigt reducera informationsmängden.
Man inser också att allt eftersom vi närmar oss den färdiga produkten så har en mängd risker försvunnit - det blir allt sannolikare att vi skall lyckas. Osäkerheten reduceras i projektet ju närmare målet vi kommer.
Av analogin med marmorstatyn förstår vi också att man från början inte kan veta hur upplevelsen av produkten blir förrän den är klar. Precis som konstnären som flera gånger under arbetet tar några steg tillbaka för att uppleva det halvfärdiga verket måste utvecklarna uppleva produkten för att kunna göra de rätta valen i sitt arbete. Av detta följer att produktens fulla specifikation växer fram under arbetets gång.
Produktutvecklingens mål är att skapa företagets framtida värdeflöde, det vill säga att bestämma, in i minsta detalj, hur den nya produkten skall se ut (geometri, material, måttoleranser, ytbehandling, kulör, lukt, etc), tillverkning, logistik och förpackningens utseende, samt manualer och försäljningskampanjer, etc.
När denna unika beskrivning föreligger och kan implementeras i företagets verksamhet, i linjeorganisationen, så är produktutvecklingen klar i så måtto att produktion och försäljning av den nya produkten har startat. Speciellt produktionen är en process där inget får ändras, där allt ligger fast och varje detalj skall vara exakt lika varje annan av samma sort.
Koncepten har nu blivit helt statiska och den strukturstyrda, av regler reglerade linjeorganisationen har tagit över produkten från det visions- och kunskapsstyrda projektet.
Alla människor är olika. Vissa av oss blir lyckliga i den fria miljön i början av ett utvecklingsprojekt, medan de flesta andra känner ångest inför all osäkerhet. De vill ha fasta regler och rutiner och finner sin trygghet i den strukturstyrda linjeorganisationens rutiner, där istället de projektinriktade och entrepreneuriella får ångest eller känner leda.
Vi har i produktutvecklingen att göra med två motpoler. Och det är ett bekymmer: Det finns gruppsykologer som menar att ångestreduktion är den enskilt dominerande faktorn för att förklara mänskligt handlande. Tyvärr är de gruppnormer som verkar ångestreducerande också menliga för effektivitet och arbetsresultat, och vice versa.
