Tempo
I DPD inriktas alla ansträngningar på de väsentligaste åtgäderna för att förverkliga visionen, att nå målet. Tempot blir högt genom att onödigt arbete undviks och tempot i sig gör att uppgiften hålls aktuell.
Självorganisation
Att förlita sig till självorganisation är möjligt eftersom alla i teamet är införstådda med målet med arbetet. De är delaktiga av visionen. Självorganisation innebär att varje teammedlems omdöme nyttiggörs.
En vanlig invändning är att om alla får göra som de vill så springer folk åt alla håll och all ledning/styrning omöjliggörs. Det är ett helt felaktigt synsätt! Teamet leds ju av en vision och utnyttjar alltså hela sin förmåga för att förverkliga visionen. Om nu till äventyrs någon skulle gå åt fel håll, så är det lätt för projektledaren att styra denna person rätt. Mycket lättare och effektivare än att hela tiden hålla på och styra varje projektmedlem som i traditionella metoder.
DPD-strategin baseras på manövertänkande och harmonierar med Boyds teorier om flexibel anpassning till skiftande omständigheter. Teoretiskt intressant är att man i DPD utnyttjar den i varje steg vunna kunskapen, vilket gör DPD till den praktiskt mest effektiva produktutvecklingsmetoden.
Vision
I verklig nyproduktutveckling skjuter man på rörligt mål. När man styr med en vision istället för detaljerade planer vinner man flexibilitet och fördelen att uppkommna möjligheter utnyttjas, oförutsedda händelser och problem pareras och att riktningen alltid är rätt.